Det är ofta omslaget som lockar. Här är tre som mer kör på kartongstilen med nästan lite hemtryckt känsla. Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? av Bjørn Sortland, Kolka av Bengt Ohlsson och Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic. Rött och svart är uppenbarligen det som gör sig bäst mot kartongbrunt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar